åhh.... är så himla trött nu. Hur kan man gå från en sån skön känsla till en sån dålig känsla på så kort tid?
En massa tjat och tjafs, stress och känslan av otillräcklighet. Kan man inte bara få lite kärlek av dem och slippa kraven och allt annat för bara en stund? Saknar min kärlek, min tillit och mitt skydd så det gör ont i hjärtat. Men snart så.

Suck!

Saknar vissa delar från förra året... lugnet, tiden och vänskapen samtidigt som jag älskar vissa delar av mitt liv just nu, speciellt en del. Men det är så krävande på mitt psyke att behöva sitta här hemma med alla krav och förväntningar. Och det blir bara värre ju närmre min födelsedag det blir. Då jag fyller 18 och mina föräldrar förväntar sig att jag ska ha jobb, kunna försörja mig själv med allt jag behöver förutom maten och boende, och de ställer även krav på mig att vara bättre dotter än syster var vid den här tiden av hennes liv. Att jämföras med henne är det värsta eftersom hon var såå perfekt när vi var små, den perfekta dottern. Nu kanske jag har blivit bättre med att ta ansvar och hålla ordning, men de fortsätter ändå jämföra mig med henne omedvetet. suck suck suck.

Nu måste jag väl få i mig lite mat så jag orkar skriva klart mitt cv+personliga brev och försöka få upp mitt humör. Men jag vaknade verkligen på fel sida idag efter att jag drömt en riktigt hemsk dröm som jag önskar aldrig kommer hända i verkligheten.