oj bloggen bortglömd, inte så ovanligt.
Men har jobbat i lite mer än två veckor, nu är jag ledig lika länge och sen blir det jobb igen.
Men jag njuter verkligen av att vara hemma själv, jag njuter ivf tills syrran kommer hem från jobbet. För hon tar för givet att andra ska fixa allt runt om kring henne. Det blir jag som får städa, handla, tvätta och se till att det finns mat på bordet. Jag känner mig som en person som inte är så uppskattad hemma, ingen fattar hur myket jag kämpar för att räcka till och bli uppskattad. Men visst trivs jag med att vara som en "hemmafru", så länge jag känner att det jag gör uppmärksammas av andra och att de ger mig stöd. Vill inte städa arslet av mig när de andra kommer hem och skitar ner utan att lägga lite uppmärksamhet på hur fint det är i lägenheten eller att maten var riktigt god och hade tagit 2 timmar att laga iordning.

Här sitter jag och klagar, men min energi går åt till att göra andra nöjda och blir då inte glad när man inte får något tillbaka.


Var tog den riktigt sköna värmen vägen? den strålande solen som gjorde att man kunde ligga och steka i parken en hel dag? Jag vill ju bli brun!!!!




Får snart panik, har typ 8 avsnitt kvar av SATC, sen är det sluuuut :(